tisdag, augusti 30, 2005

Först kommer käket

Okej, Kira. Vi är alla goda pluralister - i princip. Även jag, vad Andreas än fått för sig. Men du har fel om ironin. På vilket sätt var Andy Warhol konserverande? Jag föreställer mig att hans ironi kom som en enorm befrielse, en förändringens vind, för en konstvärld som vant sig vid de Barnett Newmans och Clem Greenbergs pompösa gravallvar.

Drakarna betalar olika. Svenskan uselt vad jag förstår. Själv kan jag inte klaga. Dagskritiken är mitt levebröd. Det är ganska viktigt: först kommer käket, sedan moralen. Men fester ska man undvika. De är gift för moralen.

Ett artikeltips: "The Dysfunction of Criticism" på www.jjcharlesworth.com

Den är skriven av en av mina favoritkritiker, på min favorittidning Art Monthly, som ett inlägg i en debatt om konstkritikens kris, som rasade där för ett år sedan, ungefär.

I Art Monthly är det nästan alltid debatt. Och den är nästan alltid underhållande att följa.
Men de har ju en annan tradition där, i tabloidernas mecka.

Med sned bena,
Mårten