söndag, september 25, 2005

Seminarium den 26 september

DEN FRÅNVARANDE KRITIKEN – ETT SEMINARIUM OM KONSTKRITIK
Den 26 september 2005, klockan 18.30, på Konsthall C i Hökarängen

Kritikens kris har proklamerats gång efter annan under senare år. Om konstkritiken under denna tid faktiskt befunnit sig i ett permanent kristillstånd är frågan: Vilka problem har kritiken idag? Inte för fem eller tio år sedan, utan idag, hösten 2005. Seminariet utgår från antagandet att konstkritiken i stor utsträckning bär ansvar för sin egen marginalisering. Diskussionen kommer att kretsa kring varför - och på vilket sätt – dagens konstkritik misslyckas i sin självpåtagna roll som en kritisk röst i en ständigt föränderlig konstvärld. Vi hoppas på en god uppslutning och en bra diskussion. Välkomna.

Frågeställningar:

1.Kritisera: I en tid då idén om självkritik internaliserats av alla instanser i konstsystemet, vad konstituerar egentligen kritik? Vad är konstkritikens uppgift och enligt vilka kriterier kan man bedöma det kritiska värdet i texter producerade av konstkritiker? Vilka faror finns med att formulera konstkritikens uppgift genom instrumentella värden såsom granskning och undersökning?
Exempel:
—http://expressen.se/index.jsp?a=429412 (Natalia Kazmierska om Sophie Tottie)

2. Nya media: Hur bör kritiken förhålla sig till samtidens gränsöverskridande praktiker? Kan recensionen rymma en kritik av samtidskonstens olika former eller bör kritikern anpassa sitt sätt att skriva beroende på vad som kritiseras?
Exempel:
—http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1423&a=321496 (Jessica Kempe om Tensta Konsthall)

3. Värden: Vår tids oheliga allianser mellan konstens institutioner, det politiska etablissemanget och det privata näringslivet borde rimligtvis medföra en livlig diskussion om relationen mellan olika värdesystem. Förutsatt att ekonomiska, politiska och konstnärliga värden inte alltid sammanfaller, verkar det rimligt att konstkritiken bidrar till att utröna vad som skiljer dem åt. Men i ett par undersökningar (Jan-Gunnar Sjölin ”Om Konstkritik” på Lunds Universitet och ”The Visual Art Critic” på Columbia University) konstateras att majoriteten av de deltagande kritikerna anser att kritikens viktigaste uppgift är att informera, tolka och analysera konsten, snarare än att generera värdeomdömen. Är detta en rimligt tolkning av kritikerns uppgift?
Exempel
—http://www.najp.org/publications/researchreports/visualarts.html

4. Ekonomi: Vad innebär det för en kritiker att vara ”inbäddad” i det system som man i sin verksamhet skall recensera, granska, kontrollera? Hur bör man förstå kritikerns roll eller position i det ekonomiska system av konstnärer, curatorer, institutioner som gemensamt framställer den produkt som benämns ”konst”? Om kritiker inte ska granska, balansera, rannsaka konstsystemet och dess processer ska då detta lämnas över till journalister eller sakkunniga inom ekonomi-och konsthistoria, eller ska detta inte göras alls?
Exempel:
—Lars O Ericsson Mordet på Tensta Konsthall
—Kritiken av Nordiska Paviljongen på årets Venedig Biennal

4. Tillväxt: Vem vinner på en bättre konstkritik? Om man bortser från de rent ekonomiska aspekterna, vilka idag i viss mån tillfredsställs bättre av andra än av konstkritikerna, vad har kritiken själv för värde? Kan kritikern faktiskt utöva inflytande på konstens institutioner, konstnärerna och publiken och bidra till ett ”bättre” konstliv? Vilken roll kan en kritiker spela för utvecklingen av konst och i förhållande till övriga institutioners krav på tillväxt, allmännytta och ’god smak’?
Exempel:
—http://www.spiked-online.com/Articles/0000000CA8AF.htm

—Frans-Josef och Robert

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

kanske någon av er som var på seminariet kande skriva ner här lite av de synpunkter som kom fram?

9:56 fm  
Anonymous Dorinel Marc said...

Hej Anonym!

Jag var på seminariet i egenskap av publik men deltog aktivt i diskussionerna så jag skulle vilja att någon annan som var där som observatör redogör för det som sagts och inte sagts.

I en intervju i Konsten.net med Frans Josef Pettersson angående hans text ”Den frånvarande kritiken” i Paletten 258 (3/04) uttryckte han följande:

"Jag reagerade på den trötthet som genomsyrade seminariet på Moderna, som jag tycker speglar en situation där konstkritiken fått en allt mer marginaliserad position i den samtida diskussionen kring konst, kultur och samhälle. I panelen, och publiken, satt trots allt några av landets främsta konstkritiker. Och jag tyckte helt enkelt att de hade allt för lite intressant att säga. Framför allt verkade det som att man medvetet undvek att diskutera konstkritikens situation utifrån kritisk praxis."

http://www.konsten.net/narbild/fransjosef.html

Det skulle vara intressant att läsa en analys skriven av någon som bevittnat båda seminarierna. Kanske en självkritisk sådan?

Dorinel

5:50 em  

Skicka en kommentar

<< Home