onsdag, september 07, 2005

Sundhetstecken

Hej.

Jag tänkte haka på Kim Wests inlägg, med risk för att gå förbi eller upprepa kommentarer som framkommit sedan dess. Jag delar hans upplevelse. Talet om "konstkritikens kris" är missvisande. -Vilken konstkritik? Som West skrev finns det flera. Detta är ett sundhetstecken. Det finns numera inte bara olika kritikertyper utan också olika platser för kritik. Dagskritiken är bara en av många former. Numera kan man läsa konstkritik på nätet, på konsten.net och på andra sidor, i diskussionsfora likt denna. Bloggandet har utvecklats till en parallell, mera pratig form av kritik. Man kan jämföra det med de numera sällsyntare debatterna på kultursidorna. Idag kan de fortsätta, eller starta, på nätet. Så har skett inom poesi-/litteraturkritik- med otidskrift, m.fl.

Ingen rök utan eld, heter det. Detta mantra om "konstkritikens kris" har naturligtvis sin upprinnelse någonstans, i en känsla av att kritiken blivit mesigare och minskat i inflytande. Ingen skulle väl idag drömma om att ge en (svensk) kritiker rollen av att ha förändrat konstklimatet. Det händer helt enkelt inte. Men kanske kan vi vara överens - alla delar nog inte denna uppfattning men, skulle jag tro, ändå flertalet - om att kritiken inte spelat ut sin roll. Åtminstone inte så länge den bevarar ett mått av oberoende. Konstvärlden idag präglas av homogenisering. Det är en (stor men begränsad) krets av curators och konstnärer som reser runt mellan städer och gör utställningar. Vi har fått en insiderkultur. Jag tror att det viktigt att kritiken värnar om ett "utanförskap" - utan att lägga in någon romantisk värdering i detta - om den ska kunna behålla sin kritiska röst. Den rösten behövs anser jag. Katalogtexter och pressmeddelanden är något annat än kritik. Att kritisera inifrån låter sig inte göras på det sätt som man idag ofta inbillar sig.

Till den s.k. "krisen" hör att det blivit allt svårare att enbart verka som kritiker. Vi som skriver kritik gör det ofta som en vid-sidan- om-sysselsättning. Om man inte kan försörja sig på sin kritik blir det svårare att lägga ner själ och hjärta i det. Antingen skriver man mera sällan eller så skriver man så ofta man kan fast snabbt. Makt och pengar korrumperar. Brist på makt och pengar korrumperar också. Men kritikens snabbhet är också dess styrka.