lördag, oktober 15, 2005

Hej Dorinel!

Som du själv säger är citatet hämtat från en replik till ett inlägg av Östlund där han uttrycker en missaktning mot delar av kritikerkåren. Det kan han göra men eftersom det kommer från en intendent på en stor institution är det värt att notera.

Vad jag menade i mitt inlägg är att kritikerns roll är att vara kritisk och granskande (det kritiska uppdraget). Merparten av kritiker har förvisso en pedagogisk ådra som mer eller mindre framgår tydligt i deras skrivande men rollerna bör ändå inte förväxlas. Kritiker som tar på sig pedagogens roll och nästan alltid skriver översvallande positivt om KONSTEN som något stort och viktigt tenderar att i längden få ett nedsatt läsvärde.

Förståligt nog finns det många institutioner och gallerister som gärna hoppas på att kritikern blir en förlängd arm till att få publicitet för institutionen. Man förser alltmer pressutskicken med tydliga beskrivningar vad utställningen handlar om och på så sätt kan man också hoppas på ett tolkningsföreträde. (Något som även anförts som en förklaring till ?konstkritikens kris?). Och naturligtvis vill många institutioner slippa en kritisk granskning av sitt arbete.—Martin Schibli

2 Comments:

Anonymous Dorinel Marc said...

Hej Martin!

Jag håller med dig att många institutioner och gallerier vill gärna använda kritiken i sin publicitet. Det senaste exemplet är Konsthall C som anställt Frans-Josef Pettersson som kritiker. Det skulle vara intressant att diskutera hans tillsättning. Det verkar konstigt att det inte skapat några rubriker. Är han verkligen den mest meriterade kritikern? Var är den grävande kritikerkritiken?

(Jag har ingen aning om Frans-Josef Petterssons kompetens som kritiker men jag måste erkänna att jag tycker att han har gjort ett bra PR arbete. Han har fått massviss med folk att åka till Hökarängen och förknippat Konsthall C med debatten om konstkritikens kris. Respekt!)

Att arbeta som pedagog för en viss utställning motsvarar på sätt och viss att skriva en beställningstext i en katalog. Och jag tycker inte att är fel att ta på sig något av dessa uppdrag förutsatt att man tror på det man gör och inte gör det bara för pengar.
Men när du skriver "Detta luktar att kritikerns roll skulle reduceras till pedagogens - att få folk att gå till utställningarna." får du det att låta som om pedagogen är en person utan egna åsikter vars enda uppgift är att locka folk till museerna.
Jag tycker att grundförutsättningen för ett intressant konstliv är att pedagoger är kritiska och kritiker pedagogiska.

Och det är just mer kritik från pedagogerna och pedagogik från kritikerna som jag efterlyser. Om ni som deltagit i dessa djupa diskussioner på bloggen Efterkritiken hade varit bättre pedagoger då hade ni märkt att Frans-Josef Pettersson och Robert Stasinski är två unga akademiker som söker sin identitet och plats i konstkritikervärlden. De behöver hjälp och ni hade kunnat ta hand om de på ett mer praktiskt sätt istället för att hålla allting på en distanserad teoretisk nivå.

Det skulle vara mycket mer pedagogiskt om Frans-Josef Pettersson och Robert Stasinski istället för att fortsätta kritisera kritikerna för bristande förmåga, fick i uppgift att skriva några recensioner eller andra typer av kritiska texter och visa några konkreta exempel på hur de vill att kritiken skall vara. De har bloggen, kritikerna, besökarna. Det är bara att sätta igång. Jag är nyfiken.

Dorinel

10:35 em  
Anonymous Anonym said...

lart mycket

4:00 fm  

Skicka en kommentar

<< Home