fredag, oktober 21, 2005

Jämställt och liberalt

Ja, vad har egentligen hänt i den här debatten? Vad är det som är fel? Är det konsten eller konstkritiken? Eller rör det sig mest om ett positioneringsspel? Andreas Gedin undrar varför inte flera av de mer etablerade kritikerna har deltagit. De har väl ingen anledning, de sitter redan på etablerade poster och klarar sig hyggligt i konkurrensen, varför skulle de intressera sig för att debattera med den nedre delen av kritikerkåren? Till största delen är kritikerdebatten ett forum för kritiker och andra i konstvärlden som kämpar för sin positionering. Att Jessica Kempe tar del i diskussionen är rätt intressant. Hon får väl numera betraktas som högsta hönset på DN. Svagheten att befinna sig där är framför allt att det inte finns någon konstriktning eller något annat direkt upphetsande att företräda. Mycket klokt spelar hon ut det feministiska kortet som alltjämt äger full kraft och som dessutom är oantastligt. Den gentemot tidigare relativt stora grupp av kritiker som skriver i DN (och förhållandet är likartat även på andra tidningar) kan vara skäl nog för att tala om patriarkatets tillbakagång. Nu har det blivit jämställt och liberalt! Dessvärre tycks konsten ha gått samma väg. Gedin menar att ”konsten är inte alls så ointressant som Bo Madestrand tycker”. Något annat argument än att många arbetar med utställningar utan att söka bekräftelse får vi inte.

Och det är nog här skon klämmer. Någon brist på konstprojekt och utställningar är det inte, mängden är det inget fel på. Men det är det här med nyheter och något som kan bryta massproduktionen. Det är alltför lätt att göra ett konstprojekt. Dessutom kan man ganska lätt åstadkomma ett av god kvalitet genom att undersöka något angeläget ämne eller samhällsproblem om vilket det inte kan sägas annat än att det är behjärtansvärt. Konsten har blivit duktig.

Lars Vilks

2 Comments:

Blogger frans Josef said...

Personligen har jag bara varit verksam i konstbranschen en kort tid, och förutom det jag sett på museer och i böcker har jag ingen egen erfarenhet av någon annan konst än den som görs nu. Och nog upplever jag ofta konsten som mer intressant än den kritik som skrivs om den.

Men kanske ligger det något i vad du skriver, om att det är för lätt att göra konstprojekt. Själv har jag inte försökt - däremot har jag försökt att skriva kritik, och att slentrianskriva konstkritik är jättelätt. Men det är å andra sidan mycket svårt att skriva bra kritik. Kunde man bara föra diskussionen vidare från hur lätt det är att producera medioker konst/kritik, till hur man kan bära sig åt för att producera något av större värde, så vore mycket vunnet..
Är det något ni tar upp i er bok (som jag inte hunnit läsa)? Ser ni den förresten som ett stycke kritik av samtidskonsten? Vad är förresten syftet med det konstkritikprojekt som du driver på din hemsida?

12:35 fm  
Anonymous Dorinel Marc said...

Hej Lars!

Jag håller med dig att det är lätt att göra ett konstprojekt men jag vill påminna dig att det är också lätt att måla tavlor.
Däremot det är svårt att göra konst. Att göra konst är lika svårt oavsett vilken teknik man använder.

Det är alldeles för lätt att fejka och jag är emot fejkande, men jag är ändå lite kluven eftersom det som fungerar som en inkomstkälla för konst/utövaren kan ha en placeboeffekt på köparen/betraktaren.

Du kanske ger några förslag till lösningar i boken, men jag vill inte läsa den eftersom jag är inte intresserad av att bli konstnär på tre dagar. Men jag är nyfiken på om du har några konkreta lösningar på hur man skall få bort kvacksalvarna, så svara gärna om du har tid och lust.

Dorinel

2:21 fm  

Skicka en kommentar

<< Home