tisdag, oktober 04, 2005

Jo, för all del

Jag brydde mig inte om det bara för jag tänkte att en blog är en blog och inte en tidskrift, och bloggens natur är det spontana meningsutbytet. Jag tror inte det är någon idé att publicera sig på internet om man vill skriva för historien. Däremot blir det man publicerar här väldigt snabbt historia. Jag hade glömt att vi hade moderatorer. Sorry. Har vi det?

Och är Sveriges konstkritik i kris? Är västvärldens (Europa och USA) konstkritik i kris? Det har ju varit ämne för diskussion även i utlandet det senaste året/n. Är det som med måleriet, eller som med författaren som spökar hela tiden, som konjunkturer som kommer och går? Kriser som storstädning när man har arbetat ihjäl sig till en deadline och behöver hitta ett sätt att börja om.

Jag hörde att Fröken Julie går på Dramaten igen och att medieföretagen börjat nyanställa. Cykler. Hanterbart och tryggt. Ordning och reda. Som årstider.

Jag håller med dig, Martin. Kritiken har ju massor att göra. I början av den här bloggen kom jag att tänka på den gamla sketchen från Nöjesmasakern med ungdomarna som inte har nån lokal. Samtalet lät också lite som ett fackmöte. Men jag tycker om att inläggen har varit så olika att det nästan blivit goddag yxskaft. Det är konstruktivt. Det är ju ett samtal i allfall. Jag tänker att många av er här på bloggen väl arbetar med att skriva till vardags också men kanske inte så ofta får svar. Är det då inte roligt att ha en plats som möjliggör en mer regelbunden om än oförutsägbar dialog för en gångs skull?

Jag tänker att en blog är som heta linjen, fast med ett bestämt ämne för samtalet och mer väluppfostrat och uppriktigt menat.

Ps. Eller... var det meningen att jag inte skulle bry mig om det som riktades till "alla andra"? Fattade nog inte riktigt uppdelningen insåg jag nu.. Ds.