För kännedom: Helsingborg ett varv till
Den 23/2 2007 skrev jag via epost till den feministiska konstnärsgruppen “Föreningen JA!” och bjöd in den att delta i utställningen “Bra konst” på Vikingsbergs konsthall i Helsingborg. Utställningen har arrangerats med anledning av den debatt om samtida konst som under vintern ägt rum i Helsingborgs Dagblad.
Gruppen beslöt att som bidrag genomföra en undersökning av såväl pressdebatten som konsthallen ur ett feministiskt jämställdhetsperspektiv. Malin Arnell kom att representera gruppen i kontakterna med mig och arrangören. Från den 28/3 och under cirka två veckor därefter försökte Arnell utan framgång få konsthallens chef Lars Sylvan att lämna ut årsredovisningar och utställningshistorik för granskning. Det verk som till slut producerades bär titeln ”Mellan kommunikation och verklighet – några aspekter av jämlikhet” och är en DVD-film där vi i form av rullande text får ta del av brev och ur minnet avskrivna telefonsamtal som tydligt visar Sylvans och andra ansvarigas obefintliga samarbetsvilja. Vi ser en mörkläggning av konsthallens finansiella förhållanden, och dessa förhållanden förefaller dunkla.
Måndagen den 16/4 kunde jag i mitt postfack på Lunds universitet hämta det exemplar av DVD:n som Malin Arnell enligt överenskommelse skickat mig. Samtidigt hade hon skickat ett exemplar till Vikingsbergs konsthall. Men vid telefonkontakt med konsthallen torsdagen den 19/4 fick Arnell veta att ingen DVD kommit fram och att verket därför inte kunde visas. Detta var dagen efter pressvisningen. Fredagen den 20/4, dagen före vernissagen, erbjöd sig jag och Malin Arnell var för sig att personligen resa till Helsingborg och överlämna DVD:n. Svaret blev att det saknades teknik för att visa den. Detta trots att utställningen innehåller sju andra elektroniska verk som visas utan problem.
På vernissagen lördagen den 21/3 blev jag vittne till hur de närvarande fem styrelsemedlemmarna i ”Föreningen JA!” (Arnell, Gustafsson, Karlström, Linder och Sandlund) förvägrades varsitt exemplar av utställningskatalogen med hänvisning till det felaktiga antagandet att verket skulle vara Arnells, ej föreningens. Under den följande dispyten vände sig en av konsthallens representanter inför videokamera och ett stort antal vittnen till Arnell med anklagelsen att hon skulle ha spelat in telefonsamtal. Anklagelsen är felaktig men visar att man vid tillfället kände till verkets innehåll, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att man påstod att man inte sett det, och dessutom vägrade se det när konstnärerna tog med det till vernissagen.
Till kategorin rena dumheter hör katalogredaktörens ”erkännande” att han stulit DVD:n, varefter han till Sydsvenskan (22/2-07) säger att erkännandet var ett skämt. I samma intervju ger Lars Sylvan uttryck för den helt orimliga uppfattningen att konstnärernas protest på vernissagedagen var en del av verket.
Bland många egendomligheter i dessa skeenden vill jag särskilt framhålla tre:
1) Om det verkligen var så att verket inte kom fram skulle jag eller gruppen ha kontaktats om detta, vilket ej skedde.
2) Konsthallen vägrar betala teknik för visning av verket, trots att kostnaderna för de övriga sju elektroniska verken har betalats.
3) Konsthallen har inte förstått att jag bjudit in ”Föreningen JA!”, ej Malin Arnell personligen. Detta trots att jag tydligt påpekar detta i en text som konsthallen tryckt i sin egen katalog.
Jag intygar riktigheten i de uppgifter som redan finns på gruppens hemsida (http://foreningenja.blogspot.com). Jag uppmanar övriga deltagande konstnärer och skribenter att meddela konsthallen sin bojkott av utställningen.
Lund, 22/4 2007:
Fred Andersson
Gruppen beslöt att som bidrag genomföra en undersökning av såväl pressdebatten som konsthallen ur ett feministiskt jämställdhetsperspektiv. Malin Arnell kom att representera gruppen i kontakterna med mig och arrangören. Från den 28/3 och under cirka två veckor därefter försökte Arnell utan framgång få konsthallens chef Lars Sylvan att lämna ut årsredovisningar och utställningshistorik för granskning. Det verk som till slut producerades bär titeln ”Mellan kommunikation och verklighet – några aspekter av jämlikhet” och är en DVD-film där vi i form av rullande text får ta del av brev och ur minnet avskrivna telefonsamtal som tydligt visar Sylvans och andra ansvarigas obefintliga samarbetsvilja. Vi ser en mörkläggning av konsthallens finansiella förhållanden, och dessa förhållanden förefaller dunkla.
Måndagen den 16/4 kunde jag i mitt postfack på Lunds universitet hämta det exemplar av DVD:n som Malin Arnell enligt överenskommelse skickat mig. Samtidigt hade hon skickat ett exemplar till Vikingsbergs konsthall. Men vid telefonkontakt med konsthallen torsdagen den 19/4 fick Arnell veta att ingen DVD kommit fram och att verket därför inte kunde visas. Detta var dagen efter pressvisningen. Fredagen den 20/4, dagen före vernissagen, erbjöd sig jag och Malin Arnell var för sig att personligen resa till Helsingborg och överlämna DVD:n. Svaret blev att det saknades teknik för att visa den. Detta trots att utställningen innehåller sju andra elektroniska verk som visas utan problem.
På vernissagen lördagen den 21/3 blev jag vittne till hur de närvarande fem styrelsemedlemmarna i ”Föreningen JA!” (Arnell, Gustafsson, Karlström, Linder och Sandlund) förvägrades varsitt exemplar av utställningskatalogen med hänvisning till det felaktiga antagandet att verket skulle vara Arnells, ej föreningens. Under den följande dispyten vände sig en av konsthallens representanter inför videokamera och ett stort antal vittnen till Arnell med anklagelsen att hon skulle ha spelat in telefonsamtal. Anklagelsen är felaktig men visar att man vid tillfället kände till verkets innehåll, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att man påstod att man inte sett det, och dessutom vägrade se det när konstnärerna tog med det till vernissagen.
Till kategorin rena dumheter hör katalogredaktörens ”erkännande” att han stulit DVD:n, varefter han till Sydsvenskan (22/2-07) säger att erkännandet var ett skämt. I samma intervju ger Lars Sylvan uttryck för den helt orimliga uppfattningen att konstnärernas protest på vernissagedagen var en del av verket.
Bland många egendomligheter i dessa skeenden vill jag särskilt framhålla tre:
1) Om det verkligen var så att verket inte kom fram skulle jag eller gruppen ha kontaktats om detta, vilket ej skedde.
2) Konsthallen vägrar betala teknik för visning av verket, trots att kostnaderna för de övriga sju elektroniska verken har betalats.
3) Konsthallen har inte förstått att jag bjudit in ”Föreningen JA!”, ej Malin Arnell personligen. Detta trots att jag tydligt påpekar detta i en text som konsthallen tryckt i sin egen katalog.
Jag intygar riktigheten i de uppgifter som redan finns på gruppens hemsida (http://foreningenja.blogspot.com). Jag uppmanar övriga deltagande konstnärer och skribenter att meddela konsthallen sin bojkott av utställningen.
Lund, 22/4 2007:
Fred Andersson
posted by Fred Andersson at 18:54
1 comments
