torsdag, augusti 11, 2005

Robert Stasinski


Frågan om vad konst är har under postmodernismens senare år mer och mer ersatts med frågan 'Vad bör konst bör vara?'. Svaret är inte entydigt och torde inte så vara, men det är diskussionen om hur vi ska nå fram till en metod för ett stipulerande ett svar som gör att samtida konst är ett fält i utveckling.

Vi ställer frågan 'Hur bör konstkritiken vara?'. Förväntar vi oss svar, nja iallafall bifall, kommentarer, ilskna debatter och heta brandfacklor. Vi har nämligen redan svarat på en fråga genom denna debatt: 'Bör konstkritik finnas?'. Svaret är inte bara att den bör finnas, utan att det är helt avgörande för en fördjupad praxis inom konst och kultur att kritiken är levande.

Kritiken måste lyftas upp och söka sin egen statushöjning, av rent självbevarande skäl. Den är nämligen idag förpassad till pressreleasens och det sunkiga katalogförordets nivåer. Ja, så illa är det. Varför skall man läsa kritik som inte söker fördjupning, insyn, och moraliskt ansvar? Kritiker måste nu lära sig att tala högre, tydligare och med ett nytt språk och i nya forum - något som vi menar bör starta här och nu.