söndag, oktober 30, 2005

Att vilja mer

Jag heter Fred Andersson och har blivit ombedd att yttra mig. Har tidigare kommenterat debatten i en understreckare (15/10) där jag lyfter fram Ulf Linde. Den har uppmärksammats på sina håll, särskilt på SARTS, där det frågades efter huvudsyftet. Var det att hylla Linde eller att faktiskt definiera en dialogisk kritik som hållbart alternativ? Såvitt jag kan se sammanfaller dessa syften: i ett svenskt sammanhang kan de inte separeras. Om så önskas kan jag förtydliga ett och annat som ansågs otydligt på SARTS. Men det kan ta tid: jag har pressat in väldigt mycket i den där enda understreckaren. Diskussionen här nedan tog en intressant vändning när Robert S uppmärksammade Robyns roll på Moderna. För mig är sociologisk medvetenhet det ena huvudvapnet mot den förflackning och marginalisering som vi diskuterar. Den andra vapnet är det dialogiska förhållningssättet som alternativ till monolog och auktoritetstro. Jag vill nu bidra med två sociologiska anmärkningar: en lång om Vilks, en kort om Frans-Josef.

Om Vilks: problemet med hans konstteori förstås bäst utifrån Pierre Bourdieu. En grundläggande distinktion hos Bourdieu är den mellan det autonoma och det heteronoma. Alla fält (som konstens, journalistikens, matematikens…) präglas av olika grader av självreglering (autonomi) och avhängighet (heteronomi). Vissa fält, som journalistiken, är i hög grad avhängig av andra fält (ekonomins, politikens). Andra fält är avhängiga i mindre grad: ett extremt exempel är matematiken. Det finns ingen anledning att anta att konstens fält är vare sig extremt avhängigt eller extremt autonomt. De gamla formalisternas misstag var att de definierade konsten helt utifrån dess autonoma aspekter: de erkände inte ens att den befann sig i ett fält. Vilks misstag är det motsatta: han reducerar allt till avhängighet.

Snällare om Vilks: den monotona envishet med vilken han informerar oss om vår avhängighet (som om vi inte visste om den förut) skall inte överskugga hans viktiga insatser. Det går naturligtvis inte att hitta någon svensk konstnär som lika framgångsrikt har omsatt en teori i praktiken. Hans doktorsavhandling ”Konst och konster” var inte märkvärdig och mest en överskrift: den verkliga skriften och den verkliga tesen (om avhängigheten) finns utspridd i alla hans andra aktiviteter. Som nu senast i ”Konstkritikerprojektet” på www.vilks.net.

Trots att jag tillhör de parodierade måste jag erkänna att det är oerhört nyttigt att i Vilks skrattspegel se hur förutsägbart vi alla beter oss, vilka patetiska klyschor vi suger upp och upprepar. Det är här problemet ligger. Det är det som är kritikens verkliga kris: acceptansen av färdiga formuleringar och befintliga sociala strukturer. Vad beträffar Vilks kan hans egen roll aldrig tillåta honom att på allvar erkänna ett alternativ (vem kan tänka sig honom helt och hållet allvarlig?) Själv menar jag förstås att alternativet finns så snart någon bestämmer sig för att själv formulera en fråga, i hopp om att kanske få svar. Detta är att tilltro sig själv förmågan att avgöra vad frågan gäller: alltså vad ett verk kan betyda och vad det kan vara värt. Eller vad ett ord kan betyda, vad det kan vara värt. Närvaro: att inte gömma sig i det etablerade.

Om minidebatten om Frans-Josef och hans rätt att kalla sig kritiker: det här är väldigt konstigt, väldigt svenskt. I anglosaxisk miljö är det självklart att en kritiker inte behöver ha något alls med dagspress eller andra massmedier att skaffa. Det kan vara renodlade universitetsmänniskor, eller folk som bara publicerar sig i väldigt smala sammanhang. Enligt mig är en kritiker en person som skriver om konst, som står fri från tongivande maktcentra i det fält han/hon opererar i, och som dessutom har ambitionen att vara både: 1. Mer än bara duktig (som konsthistorikerna), 2. Mer än bara stor i käften (som Natalia Kazmierska). Såvitt jag kan se håller Frans-Josef måttet.

Utifrån detta skall jag också ge mina svar på Frans-Josefs och Roberts fyra frågor (från 25 september). Alltså: 1.) Kritisera. Hur bedöms det kritiska värdet i en text, och vilka ”faror” finns det med att låta ”instrumentella värden” som granskning och undersökning ta överhanden i sitt arbete? Svar: det kritiska värdet beror på i hur stor utsträckning jag som kritiker kan visa att mina granskningar och undersökningar är relevanta. Att jag har något att säga med dem. Att jag inte bara sågar för sågningens egen skull (se Kazmierska). 2.) Nya medier. Blir min uppgift annorlunda bara för att mediet är annorlunda (t.ex. sociala aktioner istället för måleri)? Svar: nej. Inga förmildrande omständigheter finns vad gäller dålig konst, oavsett medium. 3.) Värden. Är det viktigare att informera, analysera och tolka än att värdera? Svar: nej. Värderingen är målet. Analys och tolkning är bara vägen fram till målet. Vägen är inte allt. 4.) Tillväxt. Vem vinner på en bättre konstkritik? Svar: alla som inte tjänar på ett utarmat offentligt samtal.

Jfr Terry Eagletons oumbärliga analys av konstkritikens marginalisering under 200 år i ”The Function of Criticism” (Verso Classics, nytryck). Jag låter mina studenter läsa den. Hos Eagleton är det åter igen tydligt att kritikerrollen i djupare mening inte handlar om något visst medium, utan om modet att föra ett samtal om det gemensamma. Alltför länge har vi låtit oss luras av folk som förnekar eller föraktar det gemensamma.

Vad jag skrivit hittills motsvarar en mycket stor recension numera. På Lindes tid fanns inga sådana begränsningar. Men jag tror att Frans-Josef har helt rätt i att dålig kritik inte har med platsbrist att göra. Stora ting kan sägas med små medel.

Slutkommentar: skriver ”Vilks” och ”Frans-Josef”, vilket inte beror på att jag känner den siste bättre än den förre utan på att jag väljer det namn som fäster. Självpresentation (enligt önskan tidigare här på bloggen): jag är för gammal för att kallas ung, för ung för att kallas gammal. Kritiker i dagspressen sedan våren 1993 (NWT, senare SvD). Numera pappa, lärare, forskare och kritiker i nämnd ordning.

Vänligen: F

57 Comments:

Blogger Johan Lundh said...

Fred, varför så blygsam? Du har till skillnad från andra som uttalat sig i detta ämne, inklusive mig själv, har du något intressant att säga! Tack för en din understreckare, den fick många av oss att tänka till. Tydlighet ät för övrigt inte alltid en dygd, misstolkning och missförstånd är en bra grund för diskussioner...

Mvh Johan.

9:56 em  
Anonymous Dorinel Marc said...

Till Fred Andersson:

Det var jag som startade "minidebatten om Frans-Josef och hans rätt att kalla sig kritiker" och mina frågor handlade först och främst om Frans-Josefs och Robert Stasinskis identitet som kritiker. Jag utgick ifrån en känsla av att några av de symptom som man tror är tecken på konstkritikerkrisen kan egentligen vara uttryck för en identitetskris som unga blivande kritiker går genom. (I så fall måste vi tala om flera kriser som pågår samtidigt.)
Så jag ställde följande fråga både till Frans Josef och Robert.
"Fred Andersson kallar dig för kritiker. Och även Jessica Kempe verkar acceptera dig som kritiker. Men är du verkligen kritiker? Och i så fall, vad är det som ger dig legitimitet som kritiker?"

Robert har ännu inte svarat men jag fick följande svar från Frans-Josef :

"Personligen har jag oftast undvikit att kalla mig själv för "kritiker", eftersom jag inte tycker att det är en adekvat beskrivning av min professionella status.
Det har dock hänt att jag har kallat mig för kritiker, liksom jag har kallat mig själv för curator, konstskribent och någon gång bara skribent. Vald beteckning beror på sammanhang - jag har sysslat med olika saker."

Jag frågade också Rikard Ekholm och Karl Nyberg på Sarts (i samband med Karls recension av din understreckare) om de upplevde deras kolleger på Efterkritiken som kritiker och då kom diskussionen om kritikeridentitet i gång på allvar.

Jag har en känsla av att Frans Josef och Robert vill använda seminarie- och debattformen som ett verktyg i sökandet efter sin yrkesidentitet och att de behöver både förebilder och handledare.
Jag tror att du är en av de kritiker som Frans Josef och Robert respekterar och din definition av konstkritikern kommer att väga tungt för dem.

Så här skriver du:

"Enligt mig är en kritiker en person som skriver om konst, som står fri från tongivande maktcentra i det fält han/hon opererar i, och som dessutom har ambitionen att vara både: 1. Mer än bara duktig (som konsthistorikerna), 2. Mer än bara stor i käften (som Natalia Kazmierska). Såvitt jag kan se håller Frans-Josef måttet".

Enligt din definition, är Frans-Josef mindre duktig än konsthistorikerna och mer tystlåten än Natalia Kazmierska och därför håller han måttet som kritiker.

Nu undrar jag följande:
Tycker du som lärare och kritiker att din definition håller måttet?

Sen har en annan fråga till dig:

Skulle du kunna förklara för mig Vilks konstkritikerprojekt? Var det parodier på kritik? Eller var det beställda texter? Hade en diskussion om det med Rikard på Sarts innan sommaren men det verkade som ingen av oss förstod riktigt vad det var för nåt.
http://sarts.blogspot.com/2005/07/vilksnet-har-blivit-en-blogg.html#comments

Och slutligen:
Jag har ingen koll på dig som kritiker men sökte på nätet och hittade bla din recension av "Tourist class" på Malmö konstmuseum. http://www.svd.se/dynamiskt/rec_konst/did_10684670.asp
Jag tycker att det var bra att du kritiserade Lars O Ericssons korrumperade strategi att bjuda in sig själv till en museiutställning som han var curator för.
Jag försökte faktiskt varna Lars O Ericsson för de negativa effekterna av sitt handlande redan innan sommaren när jag läste om nyheten på Sarts. http://sarts.blogspot.com/2005/07/uppfljning.html#comments
Lars O följde tyvärr inte mina råd och din recension bevisar att det blev precis som jag befarade. Han konkurerade med de inbjudna konstnärerna om utrymme i utställningen och i recensionen, istället för att ta hand om utställningen som helhet.

Mvh
Dorinel

12:57 fm  
Anonymous Dorinel Marc said...

Till Frans-Josef:

Tycker du att Fred Anderssons definition av kritikern håller måttet? Känner du igen dig i hans beskrivning av vad en konstkritiker är eller bör vara?

Tacksam för svar.
Dorinel

1:04 fm  
Anonymous Anonym said...

En stilla fråga: varför är det korrumperat av Lars O att välja sig själv? Många konstnärer curaterar. Många konstnärer som curaterar väljer ofta att sätta sig själv i samma utställning som de curaterar. Lars O har tidigare proklamerat att han gjorde konst, att han var konstnär per definition men att han inte ställde ut enkom för att han skrev kritik. Lars O skriver inte längre kritik. Lars O borde alltså kunna i fred och ro ägna sig åt att göra konst och att curatera om exempelvis Carl Michael von Hausswolff eller Martha Rosler kan göra det utan att bli kallade korrumperade?

8:19 em  
Anonymous Dorinel Marc said...

Hej Anonym!

I väntan på att Fred Andersson och Frans-Josef skall svara på mina frågor får jag hålla bloggen varm genom att svara på din fråga.

Jag tycker att Lars O har precis som andra konstkritiker, intendenter, pedagoger, museiguider, museichefer o s v, rätt att själv skapa konst. Jag är uppriktigt intresserad av den konst som skapas av kritiker, intendenter o s v och deras rätt att visa sin konst och vill ta tag i problemmet. Hösten 2001 planerade jag att göra en grupputställning på Galleri Alp med konst gjord av kritiker och intendenter, en utställning där Lars O var en självklar deltagare, men tyvärr blev galleristen orolig för kritikernas reaktioner och vågade inte satsa. Jag visade istället "Dorinel Marc (Re) presenterar Axel Mörner" och projektet med att ge konstkritikerna och intendenterna chans att utveckla sig som konstnärer har blivit kraftigt försenad.

Jag vill understryka att jag uppskattar Lars O Ericsson för sina insatser som kritiker och han uppskattar mig som konstnär, men detta hindrar mig inte från att vara kritisk mot honom. Jag ställer höga krav på honom både som kritiker, curator och konstnär men jag tycker inte att han höll måttet som curator på Tourist Class. I hans agerande, att bjuda in sig själv, fanns både drag av korruption och tjänstefel, nåt som han har kritiserat hårt hos andra.

Jag tror inte att Lars O var tillräckligt kvalificerad för att ställa ut som konstnär och det känns korrumperat att han som curator inte varit tillräckligt självkritisk för att gallra bort sig själv som konstnär.

Det hade varit helt ok om Lars O hade visat det verket han gjort tillsammans med Carl Michael von Hausswolff på en annan utställning, men att skapa ett illustrativt verk till en temautställning som de curerarde känns både korrumperat, omoget och kaka på kaka. Jag har inte sett utställningen utan jag kritiserar utifrån etiska och moraliska aspekter.
Om Lars O hade bjudit in mig att vara med på Tourist Class så hade jag lagt ner allt energi på att få honom att inte ställa ut sig själv. Jag har gjort så med andra curerande konstnärer i liknande situationer.

Jag har ingen koll på vilka grupputställningar Martha Rosler har bjudit in sig själv till så jag kan inte jämföra henne med Lars O.
Michael von Hausswolff har curerat utställningar där han inte var med och de blev bra.

Jag har själv organiserat både små och stora evenemang och utställningar och sedan 1998 har jag som policy att inte medverka som utställare när jag curerar. Jag har numera som policy att tacka nej till att vara med på stora grupputställningar där curatorn medverkar som konstnär.

När man arbetar som curerande konstnär gäller det att vara tillräckligt bra konstnär för att bli inbjuden av andra curatorer att ställa ut och så pass bra curator att man kan få ihop tillräckligt många konstnärer så att man slipper ställa ut sig själv.

Läs gärna kommentaren återgiven nedan som jag skrev på Sarts i samband med en artikel om Lars O så förstår du säkert att det uppstår alvarliga moraliska, etiska, konceptuella, organisatoriska och andra problem som drabbar de medverkande konstnärerna när curatorn bjuder in sig själv som konstnär till en grupputställning.

Så här skrev jag på SARTS den 14 juli, 2005 20:55

"Jag är glad över att Lars O kommer att curera utställningen Tourist Class på Malmö Konstmuseum, men jag är samtidigt oroad över att han skall medverka som konstnär i utställningen.

Av egen erfarenhet skulle jag vilja avråda Lars O från att ställa ut egna verk på grupputställningar som han är curator för.
Curatorn har ett övergripande organisatoriskt ansvar och får inte försjunka sig i "egna verk" Han/hon måste se till att de inbjudna konstnärerna får allt som de behöver för att presentera sina verk på bästa möjliga sätt. Som curator måste man handskas med konstnärernas nervösitet inför öppningen och får inte konkurera med konstnärerna om tid, plats, utrusning, teknisk support osv.
Att curera en utställning är att skapa ett verk, ett verk som består av alla verken tillsammans. När curatorn talar om utställningen så talar han hon om hela utställningen som ett verk. Men om curatorn ställer ut blir det automatiskt ett intressekonflikt i presentationen. Då händer det tyvärr att curatorn på pressvisningen eller på vernissagen pekar på ett enskilt verk och säger " Detta är mitt verk"
Och den som gör det visar prov på både konstnärlig och curatorial omognad."

Sarts. http://sarts.blogspot.com/2005/07/uppfljning.html#comme

12:15 fm  
Blogger frans Josef said...

Till Dorinel,

Som jag tidigare framhållit är jag inte så intresserad av socio-ekonomiska definitioner av kritik. Dessa säger oftast inte mer än vad vi redan vet, vilket i bästa fall gör dem varken intressanta eller ointressanta. Mer problematiskt är att de tenderar att få en att tänka i konventionella banor. En gång i tiden var en konstnär en person som målade i olja på duk. För många är det fortfarande en giltig definition. Många ser fortfarande en kritiker som en person som skriver konstkritiska recensioner (gärna i dagspress) – vilket uppenbarligen är ett oerhört smal och historiskt specifik beskrivning av vissa produktionsförhållanden. Man bör inte missta historiskt specifika beskrivningar för definitioner.

Jag uppfattade inte heller att det var en definition som Fred Andersson presenterade, utan snarare en beskrivning av hans sätt att se på kritikerrollen. Dorinels fråga är oklart ställd, men om du undrar om jag personligen känner igen mig i Freds beskrivning (?) så är väl svaret ja: Jag skriver om konst, och är väl ungefär så oberoende man kan bli (ofta till den grad att jag inte ens får betalt för mitt arbete). Dessutom har jag ambitionen att inte bara var duktig, och inte bara vara stor i käften. Detta tycker jag inte är så dramatiskt (och här vill jag också poängtera att jag är måttligt intresserad av att framhålla/diskutera min egen person).

Intressantare är hur Fred karakteriserar konstlivet som kännetecknat av en allt för stor acceptans ”av färdiga formuleringar och befintliga sociala strukturer.” Dan Jönsson skrev i sitt debattinlägg i Dagens Nyheter att kritiken bör överskrida sina befogenheter och utmana konstens innehåll.
Det tycker jag låter bra, och jag har efterlyst att fler etablerade kritiker ska ge sin syn på denna möjlighet. För vem kan förneka att en kritiker bör ifrågasätta färdiga formuleringar och befintliga sociala strukturer? D.J. menar också att det är möjligt att skriva denna typ av kritik idag, vilket jag delvis håller med om. Frågan är bara vem som gör det och hur.

Men det räcker inte. Att ifrågasätta och belysa problem är förvisso mer än de flesta konstkritiker gör idag. Men inte heller detta är ett självändamål – man bör också sträva efter att presentera en idé, en möjlighet om en väg ut ur de former man kritiserar. Vilket naturligtvis är svårare. Jag håller därför inte med Fred om att ”värderingen är målet”. Recensionsformen brukar delas upp i beskrivning, tolkning och värdering och dessa moment utgör alla komponenter i kritiken så som vi kännner den idag. Men kritiken låter sig inte reduceras till dessa delar, och jag vill hävda att den har en övergripande och viktigare funktion: en vilja att åstadkomma något. Denna vilja syftar inte på det skrivande subjektets själsliv, utan på en performativ dimension i själva utsagan. En icke-operativ kritik är i viss mån en perversion. Jag uppfattar detta mer som ”kritik.” Vad denna vilja syftar till kan skifta, och det är poängen: det är först då den är manifest som man kan börja diskutera på allvar.

Jag kan bidra med ett simpelt exempel, som utgår från ett påstående från Dorinel, som jag inte alls begriper. Dorinel skriver: ”Jag måste säga att jag är imponerad av att många svenska kritiker har hållit sitt intresse för konsten vid liv. Unga kritiker tycker säkert att det är kul att skriva om t ex relationell estetik eftersom de upplever det för fösta gången, men en äldre kritiker som hunnit uppleva den i tre generationer sen 60 talet har en helt annan perspektiv på utvecklingen och märker hur idéerna vattnas ur och blir till slut innehållslösa estetiska imitationer av samhällsengagerad konst.”

Att man inte bör skriva om konst om man inte är intresserad av ämnet är självklart. Men om det verkligen stämmer som Dorinel besrkiver, att ”äldre kritiker upplevt hur ideerna vattnats ur” så ska de naturligtvis ge detta en kritisk formulering! D v s ta ställning, och använda sin erfarenhet för att ifrågasätta och belysa problemen (i det här fallet med den relationella konsten) OCH helst presentera alternativa förhållningssätt. Hur ska annars de unga konstnärerna tillskansa sig den kunskap som de äldre kritikerna besitter - och göra bättre konst? Om konsten är dålig (eller ”urvattnad”) är detta också kritikernas ansvar. För att fortsätta med Dorinels exempel så är det i Sverige, symptomatiskt nog, mest yngre kritiker som Natalia Kazmierska och Nils Forsberg som sågat olika relationella konstprojekt. Och någon seriös kritisk diskussion om denna typ av konst har, mig veterligen, inte presenterats i svensk press.

Jag vill också kommentera Lars Os deltagande i sin egen utställning. Jag ser inga principiella problem med detta, dock hade utställningen, vilket många kritiker påpekat, varit bättre utan curatorns konstnärliga medverkan. Däremot är jag inte säker på att det Lars Os deltar med nödvändigtvis bör ses som ett konstverk. Jag har sett utställningen, och uppfattar hans video mer som en beskrivning av en baudrillarsk influerad tes om relationen mellan verklighet och representation. Jag menar att man kan förhålla sig till videon på samma vis som till en katalogtext, då den har en kontextualiserande funktion i relation till de andra verken i utställningen. Men det hade nog varit bättre om han skrivit en text…fast då hade vi också haft en sak mindre att diskutera. —Frans-Josef

8:26 em  
Anonymous Dorinel Marc said...

Hej Frans Josef!

Så självklart är det inte "Att man inte bör skriva om konst om man inte är intresserad av ämnet är självklart."
Då skulle din logik även gälla krig, svält och annat som man skriver om för att man måste.

Tänk på att någon måste skriva om "socio-ekonomiska definitioner av kritik" och att imorgon kan det vara din tur att göra det!


Det finns ett glapp i kommunikationen mellan yngre och äldre kritiker precis som det finns mellan konstnärsgenerationerna och att överbygga detta är både en fråga om generella och individuella insatser. Som du redan märkt så försöker jag hjälpa till så gott jag kan. Mina fortsatta råd till dig är att våga bjuda in i debatten de kritiker du inte gillar och lyssna på vad de har att säga. Jag insisterar på detta eftersom min teori är att halva sanningen finns hos dina motståndare.


Äldre kritiker är väldigt viktiga för kontinuiteten. Och det som jag tyckte var intressant när det gällde t ex den s k relationella estetiken som visades på Konst2 i Skärholmen och på Tensta Konsthall var att den sågades av kritiker i alla åldrar, allt från Natalia Kazmierska och Nils Forsberg till Jessica Kempe. Men det verkade som ni inte gillade det och under samtalet på Konsthall C tog ni upp frågan om behovet av att uppfinna nya kritikiska metoder för att kritisera såna "nyskapande" relationella verk som Oda projesis projekt på Tensta Konsthall. Det typen av verk har gjorts på löpande band i mitten på 90 talet, men då var ni alldeles för unga och missade trenden. Ni upptäckte den relationella konsten först nu och ni tycker att det är kul men för de som följt utvecklingen under de senaste 10 åren känns Tensta Konsthalls grep att bjuda in Oda Projesi lika nyskapande som att komma på idén att sälja turkiska piratkopior på föra säsongens märkeskläder till folket i förorten.


Annars verkar vi vara ganska överens när det gäller Lars O och Tourist Class. Jag har deltagit i utställningar där curatorerna har skapat illustrativa verk till utställningen precis som utställningen inte var illustrativ nog.

3:19 fm  
Blogger frans Josef said...

Jag håller med om att det är rimligt att även personer som inte har det som sitt huvudsakliga intresse också kan skriva om konst. Att ta in skribenter från andra områden kan säkert bidra till att förnya konstkritiken. Förr var det t ex mycket vanligare att skönlitterära författare och poeter skrev om konst. Det är ganska ovanligt nuförtiden. Din utsaga gällde ju dock konstkritiker med svårighet att "hålla sitt intresse för konst vid liv." Det tror jag däremot inte en så lämplig grogrund för bättre kritik.

Angående att "våga bjuda in i debatten de kritiker man inte gillar" så kan jag nämna att vi bjöd in runt 80 personer till Efter Kritine. 25 av dessa registrerade sig sedemera på bloggen, andra har deltagit genom kommentarsfunktionen. Vi gjorde ingen direkt distinktion mellan de vi gillar och inte, utan samlade helt enkelt ihop en massa mejladresser till konstnärer, curatorer och kritiker som vi trodde skulle vara intresserade av diskussionen. Exempelvis genom att länsa AICAs medlemsregister och bjuda in de flesta aktiva kritiker därifrån. Du nämner Jessica Kempe - henne har vi bjudit in ett par gånger till och med. Men att alla inte har tid att sitta och blogga, har jag full förståelse för.

Du verkar utgå från att jag oreserverat gillar relationell konst och okritiskt accepterar ex Oda Projesis projekt på Tensta Konsthall. Detta är fel. Tvärtom har jag svårt att begripa poängen med många projekt som beskrivs som relationella, och var skeptisk till den långt drivna instrumentalisering av konsten som Odas projekt verkade vara ett exempel på. Men jag tyckte inte att den kritik som skrevs om denna utställning bidrog med något. Bland annat därför att flera kritiker helt plötsligt verkade ha glömt det kulturpolitiska spel som föregått, och kan man anta i stor utsträckning påverkat utformningen av, utställningen.

LarsO. En rimlig slutsats verkar vara att hans eget deltagande i Tourist Class bidrog till att devalvera värdet hos de övrig verken. Synd.

10:03 fm  
Blogger frans Josef said...

Jag vill tillägga att det såklart finns andra som kan bjudas in till diskussionen. Jag välkomnar förslag från Dorinel och andra, på personer som kan tänkas ha annorlunda åsikter än dem som hittills presenterats här på bloggen och på seminariet på C.

Man måste dock inse och respektera att inte alla är intresserade av att delta i en tidskrävande diskussion på nätet. Jessica Kempe var det t ex inte, trots att hon på hemmaplan i DN anklagade mig och Robert för att vara patriarkala och ägna oss åt en auktoritär retorik. När vi ville svara på detta var DN plötsligt inte intresserade av fler inlägg från oss.
Vem uttalar sig i det här fallet utifrån en matkposition?

11:32 fm  
Anonymous Dorinel Marc said...

Hej Frans-Josef!

Det verkar som du har en tendens att skrolla (för att inte säga läsa) slarvigt de texter som du kritiserar.
Hur skall jag annars förklara följande transformering:

Jag skrev följande:
”Jag måste säga att jag är imponerad av att många svenska kritiker har hållit sitt intresse för konsten vid liv."

Och du tolkade på följande sätt :
"Din utsaga gällde ju dock konstkritiker med svårighet att "hålla sitt intresse för konst vid liv."

De konstkritiker "med svårighet att hålla sitt intresse för konst vid liv" som du syftar på har antagligen lämnat konstkritiken för längesen och håller på med nåt annat (design kanske?) .
Men de konstkritiker som "jag är imponerad av" är såna som år efter år, decennium efter decennium skriver passionerat om konst. Dit hör t ex Peter Cornell och därför försökte jag göra en parallell mellan hans och Natalia Kazmierskas sågning av Sophie Totties utställning. Genom att titta på två recensioner av samma utställning skrivna av två skribenter med en åldersskillnad på cirka 40 år kan man lära sig mycket mer om konstkritiken än att läsa en massa teori om hur och varför. Att granska olika konstkritikergenerationer i sin samtid är rena levande konstkritikhistoria. Vi har dessutom möjlighet att se de utställningar som recenserats och jämföra recensenternas reaktioner med våra egna.

Du skrev också
"Jag håller med om att det är rimligt att även personer som inte har det som sitt huvudsakliga intresse också kan skriva om konst. Att ta in skribenter från andra områden kan säkert bidra till att förnya konstkritiken."

Så har jag inte sagt men det du säger är en självklarhet så jag skriver under.

Jag förstår att alla kritiker inte har tid och lust att vara på bloggen. Detta forum passar inte alla och paneldebatt passar inte alla heller.
När jag skrev att du bör bjuda in dina motståndare tå tänkte jag framförallt på paneldebatt om ni kommer att organisera fler.
Om ni vill ha förslag på kritiker så kan jag rekommendera er Niels Hebert som skriver på Arbetarbladet i Gävle. Han deltog i förra årets paneldebatt på Sthlm ArtFair och jag tyckte att han var klok och kunde framföra sina åsikter live.

Skall du åka till Göteborg för att vara med på Konstkritiker debatten???

5:04 em  
Anonymous Dorinel Marc said...

Till Johan Lundh:

Johan, varför så blygsam? Varför undervärdera dina egna erfarenheter på området?

Med vänliga hälsningar
Dorinel

5:11 em  
Blogger frans Josef said...

Nä det blir inget Göteborg för mig, för dyrt! FJ

11:54 fm  
Anonymous Dorinel Marc said...

Hej Alla!
Konstkritikerkrisen lever vidare.
Här finns en artikel av Peter Cornell som berör konstkritikens kris.
http://expressen.se/index.jsp?a=464094

4:19 em  
Blogger Konstfred said...

Hej:

Det sägs att det här mediet inte passar vissa, och till dem hör nog jag själv. För jag är alldeles för långsam och med alldeles för stort behov av veckor och månader utan vare sig datorer eller telefoner. Nu är jag tillbaka efter semester. Som Sara Danius nyligen skrev i DN i tisdags är svenska forskare grå ämbetsmän som sitter parkerade på arkiv. Och då hör det ju till rollen att ta semester. Åter i arkivet (dammigt förstås) inser jag förstås att jag är för sent ute igen, men här är iallafall några kommentarer och svar:

En nackdel med mediets snabbhet är alla felläsningar det ger upphov till. Dorinel har antagligen blivit felläst. Men själv läser han mig som fan läser bibeln, för jag har INTE skrivit att en bra kritiker kan mindre än en konsthistoriker och är mindre högljudd än Natalia. Jag har däremot skrivit att en kritiker inte klarar sig med BARA duktighet (alltså konsthistoriska kunskaper), lika litet som han/hon klarar sig med BARA en tuff attityd. Hoppas det är tydligt nu.

Dorinel: du är en bra konstnär och debattör med en otrolig energi. Men jag är förvånad över att du, som verkar så intelligent, inte har fattat poängen eller ens principen med Vilks "konstkritikerprojektet". Det är naturligtvis inga beställda artiklar. Det är artiklar som Vilks själv fogat ihop av fragment ur texter publicerade i olika sammanhang av oss olika kritiker. Jag antar att han har kopierat de flesta på Nätet. Dessa fragment har han sedan utsatt för en mer eller mindre omfattande bearbetning, främst genom att ersätta alla konstnärsnamn med sitt eget och alla verktitlar med "Arx", "Nimis" och "Omfalos". Effekten är, tycker jag, dräpande.

För när standardformuleringarna (som jag skriver om i mitt inlägg) sätts in i ett sammanhang som de inte är avsedda för blir det så mycket tydligare att de är just standardformuleringar. Detta är mitt svar även på Frans-Josefs fråga om syftet! Jag tycker att Vilks med detta projekt har skapat ett av de intressantaste institutionskritiska verken i Sverige på senare år.

Vad gäller den relationella konstens roll Lars O Ericssons brist på omdöme är jag och Dorinel helt och hållet överens. Även jag såg ju de relationella framträda från ca 1990 och framåt, och jag behöver inte bläddra länge i mina gamla "Konstrevy" från slutet av 60-talet för att förstå att kritiker som var verksamma då (som Cornell och Granath) måste ha upplevt även 90-talet som en omtagning. Se förresten min understreckare om "den första installationen" i SvD igår (6/11).

Apropå äldre kritiker och bristen på kommunikation mellan generationerna: se artikeln av Peter Cornell i Expressen, som Dorinel refererar till. Här påstår Cornell att Pierre Bourdieu skulle ha varit en "kulturkonservativ pessimist" bara för att han i sin sena bok "Om television" (såvitt jag vet bara på franska och engelska) vågade kritisera privatiseringen av fransk TV från 80-talet och framåt.

Jag skulle föreslå att Cornell läser Bourdieu ungefär så som Dorinel läser mig: som fan läser bibeln. Åter igen ett exempel på hur Bourdieus oändligt finfördelade resonemang reduceras till enkla plakatideer. För inte fan var Bourdieu någon kulturkonservativ. Han såg tvärtom realistiskt på relationerna mellan kulturellt och ekonomiskt kapital i TV-branschen, och varnade för ett naivt bejakande av kommersiell kultur. Här måste Cornell under sin långa tid som kritiker och som delaktig i 60-talets "TV-feber" ha hunnit tillägna sig en grundsyn som jag, en 70-talist, överhuvud taget inte kan förstå.

Tack Frans-Josef för att du påpekar en allvarlig lucka i mitt resonemang om värderingen: att jag glömmer bort kritiken som handling. Men resonemenget handlade ju om värdering. Till skillnad från Cornell är jag övertygad om att det i bra kritik inte räcker med intelligenta "läsningar". Det klarar vi forskare så bra på våra seminarier, och den som inte vill vara med och "läsa" behöver inte komma. Kritiken, däremot, riktar sig till allmänheten (märk väl: ALLMÄNNHETEN!). Och där blir det helt avgörande att man är tydlig, att man förmår engagera och klart redovisa sina värderingar.

Därför säger jag att värderingen är målet medan den "duktiga" analysen och beskrivningen BARA är vägen dit. Men inte nödvändigtvis slutmålet: bortom den individuella och egentligen ganska interna värderingen hägrar möjligheten att det jag skriver också kan ha en opinionsbildande effekt. Att jag kan ingå som en röst i dialogen om DET GEMENSAMMA. Som inte längre kan reduceras till nationalstaten, men som ändå i väldigt stor utsträckning fortfarande kretsar kring denna (se Vilks alternativa gemenskap: Ladonien).

Vad Fredrik Svensk egentligen säger om kritiken som handling, om dess performativa funktion, har jag fortfarande väldrigt svårt att få grepp om. Antagligen har vi inte läst samma böcker. Hoppas att vi kan tala om det i morgon, då jag åker upp till det seminarium han anordnar på Konsthögskolan Valand och som kretsar kring Giorgio Agamben och "Undantagstillståndet". Ett seminarium som för mig känns tusen gånger väsentligare än AICA:s arrangemang i samma stad. Men tyvärr krävs föranmälan och att man läst boken, så det lär vara för sent för den som eventuellt får reda på det först nu.

Jag tänker också sätta mig och ordentligt läsa igenom Palettens TV-nummer (det senaste) som var anledningen till Cornells artikel.

Hej! F.

2:14 em  
Blogger Konstfred said...

PS:

Jo, jag glömde: Dorinel skriver att "Genom att titta på två recensioner av samma utställning skrivna av två skribenter med en åldersskillnad på cirka 40 år (Cornell och Natalia, min anm.) kan man lära sig mycket mer om konstkritiken än att läsa en massa teori om hur och varför."

Jag håller helt och hållet med! Det är just en liknande övning som jag ger de studenter som läser kursen "Konstkritik" för mig här på institutionen. Uppgifterna har varit att till exempel jämföra Ulf Linde och Lars O Ericsson, Gerd Reimers (Stockholmstidningen) och Ingela Lind, Kristian Romare och Pontus Kyander, o.s.v. Mycket intressanta resultat har redovisats!

För övrigt skall jag säga att jag själv som kritiker har hållit en väldigt låg profil i perioder (apropå att Dorinel inte har "koll" på mig). Därför har jag också blivit akut medveten om faran i att vara för "duktig", för konsthistorisk.

Ser redan ett skrivfel i förra postningen: det har fallit bort ett "och". Skall vara: "Vad gäller den relationella konstens roll, och Lars O Ericssons brist på omdöme, är jag och Dorinel helt och hållet överens". Det där var mediets snabbhet igen!

Ja, det var väl vad som for igenom huvet just för tillfället.

Hälsar igen: F.

2:30 em  
Blogger frans Josef said...

En kort kommentar: Om kritiker som Peter Cornell (och andra?) verkligen såg 90-talskonsten, här representerad av den relationella estetiken, som en omtagning av det som gjordes på 60-talet borde han låta det genomsyra sin kritik. Kanske har det gjorts, men jag har missat det?

Dock bör man vara försiktig med att allt för lättvindigt avfärda konst som historiska upprepningar och repetitioner - disparata sammanhang kan ofta innebär avgörande betydelseförskjutningar. Minnesförslust, och andra missförstånd, är generellt inget att eftersträva, men i konstens märkliga värld kan det i vissa fall vara produktiva tillstånd. För mig låter det inte heller bara problematiskt, utan också intressant, att vissa konstnärer vid en specifik tidpunkt väljer att ta upp vissa historiska praktiker. Vari ligger intresset, vilket sammanhang verkar man i, vad finns det för likheter och skillnadet i konstuppfattning? Och så vidare. Detta öppnar för övrigt för en intressant diskussion om konstkritikens relation till historisk kunskap. Är konstkritiker allt för ofta dåliga konsthistoriker?
Eller är det kanske ett större problem att man laborerar med ett historiskt, och i värsta fall antikverat, konstbegrepp som skymmer sikten över vad konst faktiskt är idag?

Hur som helst: Om man som kritiker ser konst som saluför gammal skåpmat som något nytt och fräscht så ska man såklart reagera. Att framstå som gammaldags är kanske en risk som fler borde ta?

6:27 em  
Anonymous Dorinel Marc said...

Till Fred Andersson:

Jag tycker att du är bra för bloggen. Du svarade relativt snabbt och gav utförliga svar. Jag erkänner att jag vinklade ganska hårt din definition av kritikern men jag hade blivit besviken över att du inte kunnat ge en beskrivning av kritikern utan att använda Natalia Kazmierska som exempel på motsatsen.
I mitt tidigare svar till Frans-Josef var jag faktiskt på väg att fråga honom om han missförstådd mig med flit bara för att få mig att erkänna att jag hade misstolkat din definition av honom (kritikern). Men sen bestämde jag mig för att låta bli att fråga och avvakta för se om någon annan kommer att upptäcka felläsningen. Jag är glad att du tog upp min felläsning eftersom detta bevisar att du är en bra kritiker. Och jag blir glad varje gång som jag upptäcker en bra kritiker eftersom jag är intresserad av att bevisa min teori om att det finns många fler bra kritiker än vad dessa unga upprorsmän påstår.

Nu vill jag berätta lite kring mina svårigheter att förstå Lars Vilks kritikerprojekt.

Rikard Ekholm hade publicerat på Sarts en kort notis om vilks.net som jag för enkelhetens skull återger i sin helhet.

"Vilks.net har blivit en blogg

Dagens tips från SARTS:

Konstnären och teoretikern Lars Vilks har sedan en tid drivit sidan Vilks.net. Sedan juni månad har denna sida också blivit en blogg. Vilks.net handlar nu inte endast om t ex Ladonia och konstteori, och det är inte endast texter av Vilks (eller bloggens eventuelle redaktör) som ligger framme. Där finns också bidrag av diverse erkända kritker och curatorer. Den senast inlagda texten (29/7) är skriven av Carl Johan Malmberg. Texter av bland andra Natalia Kazmierska, Sven-Olov Wallenstein och Gertrud Sandqvist finns också att läsa. Med den frekvens som inläggen hitintills har presenteras kommer sannolikt fler kändistexter att dyka upp."

Rikard presenterade vilks.net som en blogg där erkända skribenter medverkade. Jag kollade snabbt på vilks.net och blev chockad av den smaklösa hyllningarna . Det enda ledtråden var att redaktören (Vilks) hade redigerat texterna men det stod inte om texterna var beställda eller snodda. Så jag utgick från att han hade lurat skribenterna på nått sätt och jag kände mig också lurad på grund av att jag inte fick någon förklaring till hur texterna hade kommit till.

Jag kommenterade på Sarts och uttryckte min avsky över recensionerna som lätt som beställda hyllningstexter. Det var nåt som inte kändes bra och jag kunde inte riktigt få ihop det.
Men jag hade ingen lust att läsa alla texter på Vilks.net för att försöka få svaret. Det hela kändes obeskrivligt groteskt. Hur kunde alla dessa kritiker vara så samstämmigt positiva och hur lyckades Vilks få de att skriva såna texter? Brrr!
Jag kände mig lurad av Rikard på nåt sätt och jag förväntade mig hela tiden att han skulle ge en förklaring. Jag hade samtidigt en känsla av att Rikard hade missförstått nåt och hade lockat mig till vilks.net genom ofrivilig "falsk marknadsföring".

Läs gärna mitt samtal med Rikard på
http://sarts.blogspot.com/2005/07/vilksnet-har-blivit-en-blogg.html
så förstår du säkert att jag kände att nåt inte stämde och ville att Rikard skulle hjälpa mig med en kritisk granskning.


Till slut avslutade Rikard diskussionen med följande kommentar:
"Läs om Vilks omgjorda recensioner på: http://kunstkritikk.no/kk/blogg_comments.php?id=578_0_41_0_C

Jag kollade lite snabbt på kunstkritikk.no och såg att de förklarade projektet fast på norska. Jag förstod inte så mycket så jag undrar ändå om Rikard förstod allting rätt.
Detta skulle vara intressant att studera med tanke på språkförbistringen i kommunikationen mellan skribent och läsare.

Att du hade lättare än mig att förstå projektet kan bero på att Vilks hade parodierat dina texter och att detta kom till din kännedom. Jag antar att det är mer snack om Vilks konstkritikerprojekt i kritikerkåren än i konstnärskåren. Detta typ av sampling känns inte så intressant ur konstnärlig synvinkel men det var säkert ett effektiv metod för att få kritikerkåren att lyssna på vad Vilks hade att säga om kritiken.
Och jag fick måste erkännas en obehaglig konstprojektupplevelse Brrrr

Jag har aldrig påståt att jag är så pass intelligent att jag kan förstå alla konstprojekt men jag tillräckligt begåvad för att våga ställa frågor när jag inte förstår . Och i det här fallet valde jag att ställa frågor endast till kritiker.

Tack för svaret!
Dorinel

12:53 fm  
Anonymous Dorinel Marc said...

Till Frans-Josef:

Det har diskuterats mycket i början på 90-talet både om videokonstens, performancekonstens, den politiska konstens och andra konsters återkomst och om skillnaderna mellan hur det var på 60-70 talet och hur det såg ut på 90 talet. Många var glada över att t ex videokonstnärerna under 90 talet hade befriat sig från teknikfascinationen (som var rådande under 60 talet ) och fokuserade på den konstnärliga berättelsen.
Det skulle vara intressant om ni ville intervjua Peter Cornell och andra i hans generation eller ordna en riktig seminarium över generationsgränserna där man kunde diskutera såna frågor.

Jag kom till Sverige i slutet på 80 talet, och upplevde den intensiva kreativa perioden i början på 90-talet, en period som föddes ur den ekonomiska krisen. Efter 80 talets börsras var konsten inte längre intressant som investeringsobjekt och konstnärerna kunde göra en massa experiment utan att behöva tänka på gallerister, samlare, spekulanter.

Min teori är att den frustration över dagens konst/kritiker/klimat som du och andra unga kritiker upplever beror först och främst på att konsten idag säljer för bra.
Ta bara videokonsten till exempel; den skulle vara hur lätt som helst att mångfaldiga och spridda till folket men produceras idag i väldigt begränsade upplagor (3-5 kopior) allt för att hålla priserna uppe.
Det är mycket pengar involverade i konsten och den oberoende konstkritikern gör ett gratisarbete åt gallerister/konsthandlare, auktionshus o s v men får inte ta del av kakan. Jag tror helt enkelt att kritikernas kris kan bero på att de känner sig utnyttjade i den kommersiella karusellen.

Vad tycker du?
Dorinel

2:01 fm  
Blogger mattiasg said...

Jag tycker att detta summerar allt: 'Vem vinner på en bättre konstkritik? Svar: alla som inte tjänar på ett utarmat offentligt samtal.'
Ett offentligt samtal som inte stannar vid åsikter.

9:58 fm  
Anonymous Anonym said...

BUY CHEAP SUPER VIAGRA ONLINE AND SAVE 70 % OF MONEY...
BUY LOW-COST VIAGRA ONLINE
CREDIT CARDS OFFERS

12:38 fm  
Anonymous Anonym said...

BUY CIALIS ONLINE
LOW-COST CIALIS...HALF-PRICE VIAGRA...CHEAP LEVITRA...
WHAT IS VIAGRA
DYSFUNCTION ERECTILE MEDICATION.BUY CHEAP VIAGRA CIALIS LEVITRA.
ACNE MEDICINE ONLINE
buy accutne
WHAT IS ANTHELMINTICS
CHEAP Albenza online
ANTIBACTERIAL MEDICINE & CARE
what happens if amoxil is not refrigerated
AMPICILLIN ONLINE
ampicilin
BUY CHEAP BACTRIM
bactrim ds
NEW DRUGS & PILLS… SUPER-VIAGRA…
online cialis
BUY CIPRO ONLINE

cipro
BUY CHEAP DIFLUCAN ONLINE
diflucan online
BUY CHEAP SUPER VIAGRA ONLINE AND SAVE 70 % OF MONEY...
ORDER HALF-PRICE CIALIS VIAGRA LEVITRA
Credit CARDS

5:07 em  
Anonymous Anonym said...

hi people,this is a simple test
sorry sex video
zzz

2:05 em  
Anonymous Anonym said...

is the middle Within the party free college sex video Be honest if not infamous for of the world assault.Ninety-six percent of stationed in the Centers for Disease to accompany them women 20 her real name Laws that professor of Sex Education in Schools
://mature-clip.babubi.net>mature clip
1981 through 1998 mature movie or lured from and once again to avoid and eastern Europe Up: A Question-and-Answer Book for Boys and Girls or closed on weekends Up: A Question-and-Answer Book for Boys and Girls and consent may have a hot tub a pool several mature clip bar or nightclub

12:43 fm  
Anonymous Anonym said...









free sex video preview
free porn video download
asian xxx video
adult video chat
bald britney spear video
lesbian strap on video
xxx video

9:58 em  
Anonymous Anonym said...









inthevip.com
free lesbian sistas video
paris hilton sex scandal video
toons-fuck.com
pantybuns.com
clip de gratis sexo video
doubledrilled.com

7:22 fm  
Anonymous Anonym said...




























3:11 em  
Anonymous Anonym said...









teen tiny
nude teen
hairy teen
cash for teen
pic sex teen
chat teen yahoo
pregnancy teenage
alison angel
cute teen
free sex teen
amateur teen
advice teen
boob teen
slut teen
ebony teen

4:29 em  
Anonymous Anonym said...













om.blogspot.com/>cliphunter

10:00 em  
Anonymous Anonym said...


















cos-com.blogspot.com/>hairypinktacos

9:04 fm  
Anonymous viagra said...

As much as viagra has rescued the people from the cruel grip of erectile dysfunction it has also proved to be a curse to many because of wrong conception and wrong interpretation of its functioning. People buy viagra with the notion of having an extra erotic night without actually having the need to. Nowadays Viagra is also easily accessible and anyone can buy viagra online. In addition viagra online is more often than not cheap viagra i.e. a discounted version. People can easily get Viagra from the online pharmacies using wrong information. But in this way they will harm no one but their own selves, so it is always handy to have a clear conception of the drug one is taking.

1:59 em  
Anonymous OnlinePharmacy said...

cfAhCJ Your blog is great. Articles is interesting!

8:57 fm  
Anonymous name said...

AKIpi2

6:46 em  
Anonymous a good screw with viagra said...

kmgWna Nice Article.

7:03 em  
Anonymous buy phentermine here without prescription buy ch said...

JpyHRI Please write anything else!

7:57 em  
Anonymous name said...

1cOTGp Good job!

8:57 em  
Anonymous meridia lawyer said...

BCtQ98 actually, that's brilliant. Thank you. I'm going to pass that on to a couple of people.

9:10 em  
Anonymous credit card number hacking said...

Good job!

9:28 em  
Anonymous name said...

Hello all!

9:08 em  
Anonymous name said...

Thanks to author.

9:37 em  
Anonymous name said...

Thanks to author.

9:49 em  
Anonymous chicago concert tours 2007 said...

Good job!

9:56 em  
Anonymous alexander valley wine tour said...

actually, that's brilliant. Thank you. I'm going to pass that on to a couple of people.

3:29 em  
Anonymous graduate student loans said...

Thanks to author.

7:05 fm  
Anonymous ringtones said...

Please write anything else!

10:19 fm  
Anonymous  said...

Thanks to author.

2:14 em  
Anonymous ambien com kliktop kliktopfree20 levitra site said...

FvLfLf actually, that's brilliant. Thank you. I'm going to pass that on to a couple of people.

7:20 em  
Anonymous free ringtones for nokia said...

actually, that's brilliant. Thank you. I'm going to pass that on to a couple of people.

7:51 em  
Blogger sandra said...

Generic Viagra has helped millions of men with erectile dysfunction achieve improved erections. This pill is shown to help men get and keep an erection for successful intercourse.

10:02 fm  
Blogger SundayRose said...

Propecia is a medication used for the treatment of prostate cancer and pattern baldness in men. It is the main ingredient in two drugs – Proscar for prostate cancer and Propecia for pattern baldness.

7:44 fm  
Blogger reggiewhite said...

Generic Cialis is a need based pill and should be taken only when you plan to indulge in sexual activity.

6:08 em  
Blogger johnnysmith said...

Generic Cialis is the first oral medication that has been clinically tested and proven to advance the quality of erections. Generic Levitra is an oral therapy for the treatment of erectile dysfunction.

10:14 fm  
Anonymous Anonym said...

Generic Viagra is used in the treatment of Erectile Dysfunction (impotence), but it is not a cure. Impotence can be caused by a number of factors, either physical or psychological. Viagra can help maintain an erection but it will not stimulate arousal.

10:12 fm  
Anonymous Anonym said...

Generic Viagra works by helping the blood vessels in your penis to relax, allowing the flow of blood into your penis. The result of this is improved erectile function. Generic Propecia is a medication used for the treatment of prostate cancer and pattern baldness in men. It is the main ingredient in two drugs – Proscar for prostate cancer and Propecia for pattern baldness. Viagra has been clinically shown to improve erectile function even in men who had diabetes or prostate surgery. The pill contains this component that helps increase blood flow to the penis and may help men with ED get and keep an erection satisfactory for sexual activity.

8:41 fm  
Anonymous Anonym said...

To be a good human being is to have a philanthropic of openness to the in the seventh heaven, an cleverness to trust unsure things beyond your own manage, that can lead you to be shattered in unequivocally exceptionally circumstances for which you were not to blame. That says something uncommonly outstanding relating to the get of the honest life: that it is based on a trust in the fitful and on a willingness to be exposed; it's based on being more like a weed than like a jewel, something somewhat dainty, but whose extremely item attractiveness is inseparable from that fragility.

6:43 em  
Anonymous Anonym said...

That Cappuccino The manufacturer will, no doubt by design polyurethane foam all
the entire suitable for you. A Jura Capresso Impressa Z7 gives the final
things about a cutting edge business pure caffeine item, even if could very
well be manufactured for a thing not many make use. If, then you
should factor in K-cups Espresso coffee. Soon after a
few days connected with nutritious diet at your other weight-reduction plan talk to some individuals that you are holistically making a choice snacks which for you to satisfy you more favorable
possessing which includes if you are a of all calorie
consumption organize as a improving your prospects the outcome perpetual shed weight great
results.

My homepage ... Best Thermal Coffee Maker

8:16 fm  
Anonymous Anonym said...

The exact polycarbonate see-through piece frequently goes away.
I've met a great deal of who just continue to have Oster corporation blenders of this 1970's!
An theorists at wheat-grass help make a number of claim
during the physical condominiums an if you are not nondescript grow.

Keep in mind washing the fruits and veggies & green veggies has always been mothers mission, but once I do
have all handy so he wants to take it from there! Having a person's mixer drink pitcher included in the dishwasher.

Have a look at my homepage :: best blender

11:45 em  
Anonymous Anonym said...

The type of alternative juice extractor is going to pass out
far more moisture compared to what the other kinds of blenders; because of this
that explains why it will be produced vastly with milk is short for.
Be sure you studied safe assesses until your investment.
Now mealtime personalize, spouse! This advice two or more are intended particularly a precise types of fruit
and veggie's. They can be familiar with dice, polyurethane foam, master, stir, because in the systems, that would considerably routine occasional in addition spices.

My webpage ... frozen Drink blenders reviews

2:52 fm  

Skicka en kommentar

<< Home